Om inget görs kan den svenska skogspolitiken snart gå en
mörk framtid till mötes. Allt mer kritik framförs som direkt eller indirekt ifrågasätter
dess existensberättigande. Det är i detta sammanhang viktigt att påpeka att skogspolitiken
inte bara har ett värde när det gäller att reglera förvaltningen av våra skogar
utan även som en viktig kulturbärare. De samhällsvärden som står på spel är svårbedömda
men utan tvivel mycket omfattande:
Svensk skogspolitik representerar
ett unikt omodernt förhållningssätt, och har sin givna plats i ett samhälle som
värnar om sina rätlinjiga traditioner. Att till exempel förorda och även kräva
att skog kalhuggs, trots att likvärdiga länder förbjudit denna metod, och trots
att många markägare själva protesterar, och trots att det faktiskt inte är den
mest ekonomiska metoden, tyder på ett närmast arkaiskt synsätt. Kanske ser vi här
till och med själva essensen av ett utrotningshotat manligt kristet
västerländskt tänkande. Liknande synsätt har sedan länge försvunnit från de
flesta andra områden, inom såväl politik som förvaltning och näringsliv. Det är
följaktligen av yttersta vikt att åtminstone någonting av den gamla fina
svenska skogspolitiken och dess traditionsenliga filosofi bevaras. Mitt förslag
är följande:
Samhället måste
genast avsätta betydande reservat där dagens svenska skogspolitik kan fortsätta
häcka i symbios med något av våra större skogsbolag. Den mark som avsätts bör
naturligtvis i första hand bestå av föryngringsytor och monokulturella
trädåkrar.
När Eskil Erlandsson och hans gelikar strövar
i dessa skyddade marker behöver de inte för en sekund glömma vem det är som
tuktar skogen: människan och hennes maskiner, vars hjulspår skall vara så djupa
att de kan skönjas ända fram till slutavverkning. För att ge den gamla
politikens naturliga instinkter spelrum, kan även en och annan äldre blandad skog
ingå i reservatet, helst kombinerat med naturliga fiender i form av ekonomiskt
mindre betydelsefulla skogsägare som man kan sätta på plats med ett konserverat
regelverk.
Endast på detta sätt
finns det en chans att vi kan låta våra barnbarn få uppleva hur detta land och
dess skogar en gång förvaltades. Låt dem inte missa den chansen – bevara den
svenska skogspolitiken, en bit av forntiden!
Zaremba i DN: Motorsågsmassakern... (del 3 av 5)
Zaremba i DN: Skogens maffia... (del 4 av 5)
Zaremba i DN: Motorsågsmassakern... (del 3 av 5)
Zaremba i DN: Skogens maffia... (del 4 av 5)