Upprop: Rädda svensk skogspolitik

Om inget görs kan den svenska skogspolitiken snart gå en mörk framtid till mötes. Allt mer kritik framförs som direkt eller indirekt ifrågasätter dess existensberättigande. Det är i detta sammanhang viktigt att påpeka att skogspolitiken inte bara har ett värde när det gäller att reglera förvaltningen av våra skogar utan även som en viktig kulturbärare. De samhällsvärden som står på spel är svårbedömda men utan tvivel mycket omfattande:

  Svensk skogspolitik representerar ett unikt omodernt förhållningssätt, och har sin givna plats i ett samhälle som värnar om sina rätlinjiga traditioner. Att till exempel förorda och även kräva att skog kalhuggs, trots att likvärdiga länder förbjudit denna metod, och trots att många markägare själva protesterar, och trots att det faktiskt inte är den mest ekonomiska metoden, tyder på ett närmast arkaiskt synsätt. Kanske ser vi här till och med själva essensen av ett utrotningshotat manligt kristet västerländskt tänkande. Liknande synsätt har sedan länge försvunnit från de flesta andra områden, inom såväl politik som förvaltning och näringsliv. Det är följaktligen av yttersta vikt att åtminstone någonting av den gamla fina svenska skogspolitiken och dess traditionsenliga filosofi bevaras. Mitt förslag är följande:

  Samhället måste genast avsätta betydande reservat där dagens svenska skogspolitik kan fortsätta häcka i symbios med något av våra större skogsbolag. Den mark som avsätts bör naturligtvis i första hand bestå av föryngringsytor och monokulturella trädåkrar.

  När Eskil Erlandsson och hans gelikar strövar i dessa skyddade marker behöver de inte för en sekund glömma vem det är som tuktar skogen: människan och hennes maskiner, vars hjulspår skall vara så djupa att de kan skönjas ända fram till slutavverkning. För att ge den gamla politikens naturliga instinkter spelrum, kan även en och annan äldre blandad skog ingå i reservatet, helst kombinerat med naturliga fiender i form av ekonomiskt mindre betydelsefulla skogsägare som man kan sätta på plats med ett konserverat regelverk.

  Endast på detta sätt finns det en chans att vi kan låta våra barnbarn få uppleva hur detta land och dess skogar en gång förvaltades. Låt dem inte missa den chansen – bevara den svenska skogspolitiken, en bit av forntiden!

Zaremba i DN: Motorsågsmassakern... (del 3 av 5)

Zaremba i DN: Skogens maffia... (del 4 av 5)