Rättvisemärkt el

Jag är inte neutral. Jag älskar vindkraft. Det har jag gjort ända sedan sexårsåldern. Solen är visserligen framtiden – täck några tusendelar av jordens yta med solceller och människan får all energi hon behöver. Men vinden är nutiden – ekonomiskt konkurrenskraftig redan idag.

  Okej, det kan säkert vara störande med tusentals gigantiska snurrande propellrar runt omkring oss. Men kostnaden i form av fulhet och lågfrekvent buller får vi ta, här och nu. Vi skickar inte iväg en check in i framtiden med obestämd mottagare. Om vi människor som lever just nu bygger ett kärnkraftverk eller kolkraftverk så betalar vi inte hela kostnaden – en hel del skjuts på framtiden i form av tömda resurser, risker och osäkerhet.

  Att bygga ett vindkraftverk är att skapa ett mervärde. Att tömma underjorden på olja, gas och kol är som att tömma ett konto på pengar – ett konto som kunde använts senare.

  Om människor om trettio år kommer på att vindkraft ändå inte var en bra idé, så är det bara att montera ned verken och skicka dem till skroten för metallåtervinning. De enda spår som finns kvar är några skogsvägar och betongfundament, som efter ytterligare ett par decennier är överväxta och osynliga.

  Alltså, människor störs förvisso av vindkraften och kan uppleva den som ful och enerverande. Men det är vi som lever nu och som konsumerar strömmen den ger som får stå för det eventuella lidandet. Finns det inte en stor rättvisa i det?