söndag 29 april 2012

Vi måste tala om skogen


Igår var vi i trollskogen. Ettåriga dottern hängde i bärselen på mitt bröst. Marken och stenarna täckta av grön mossa. Döda träd låg där de fallit i stormar för åratal sedan. Solen lyste på oss i smala strålar genom grenverket.
  Ettåringen såg sin första citronfjäril, sträckte ut sin lilla hand och pekade tills den försvunnit bakom stammarna.
  Och jag tänkte: hoppas hon väljer att återkomma till sådana här platser som vuxen. På något sätt kändes det oförklarligt viktigt att hon så småningom skulle se det jag såg, värdera det jag värderar i denna skog. Kanske är en sådan tanke ren egoism från min sida: önskan att hon ska förbli bunden till mig och dem som var före mig.
  Det hade troligen varit på liknande sätt om jag varit religiös: visst hade jag önskat att hon skulle följa min tro, besöka min kyrka, sjunga samma psalmer och tro på samma heliga ord. Hade det inte i viss mån känts som om hon skulle kastas ut i ett kallt och hårt universum utan det i kappsäcken? Men vänta nu, är det inte just religiös jag är – på ett mycket svenskt sätt. Är inte trollskogen min katedral, ljuset som silar ner genom grenverket samma strålar som faller genom kyrkfönstrens mosaik? Är inte de döda träden mina heliga reliker?
  Jag kommer att tänka på allt det här efter att ha läst första delen i Maciej Za­rembas reportage om den svenska skogen i dagens DN. Hans artikel belyser något mycket viktigt som det talas oförklarligt lite om: vad som händer med våra skogar. Sanningen är att de någorlunda naturliga skogarna håller på att försvinna till förmån för något som kan liknas vid ett miljonprogram av trädplanteringar, oftast granar, i räta rader. Det finns säkert en hel del logik i detta, företagsekonomisk och nationalekonomisk. Men jag föreställer mig debatten om våra kyrkor skulle jämnas med marken i samma takt för att bereda plats för betongbyggnader. När däremot skogen, som för oss svenskar har minst lika stort värde som kyrkorna, skövlas är det få som protesterar. Men det verkar i alla fall hända något i debatten: i onsdags Uppdrag granskning om IKEAs skövling av Karelens urskog och idag Maciej Za­remba om den svenska skogen.


2 kommentarer:

  1. utmärkt, helt riktigt
    mvh hb, ... //runby-skogen.se

    SvaraRadera
  2. Jag värnar både skog och kyrka. Kan bara hålla med dig. Skogsplanteringarna är inte "naturliga". Mina svampställen försvinner med skövlingen och i nyskogen växer möjligen några enstaka sorter.

    SvaraRadera