En vinternatt för tvåtusen år sedan föddes en pojke i ett
stall. På kvällen till hans trettonde levnadsdag kom tre män klädda i
underligga hattar och mantlar. En av dem gav honom en stor fin guldpeng. Nästa
morgon gick pojkens mor till närmsta bank med pengen och frågade vad det kunde
bli för avkastning om man lät dem förvalta den lilla förmögenheten. De sa att
framtiden såg ljus ut och därför kunde de garantera en avkastning på hela två procent
om året, evinnerligen. Det lät bra tyckte modern och lämnade över guldpengen.
Istället fick hon en liten bok som hon skulle komma tillbaka med en gång om
året så att räntan kunde föras in.
Efter ett år tog hon
med gossen och fick den första räntan införd i boken. Då stod där summa 1,02
guldpengar. Nästa år gjorde hon likadant, och nästa.
Då pojken just fyllt
tio år fick han för första gången gå själv till banken. Men han måste lova sin mor
att aldrig ta ut och använda pengarna utan låta dem växa på kontot. På det
sättet skulle han till slut bli en mycket förmögen man. När han kom till banken
plitade en tjänsteman dit den nya summan på kontot: 1,22 guldmynt.
Genom åren fortsatte
pojken att varje år bege sig till banken och få räntan införd. Det utvecklade
sig till en tradition och festdag då han tog på sig sina allra finast kläder. När
han var tjugo, och blivit en lång och ståtlig man, stod det 1,49 guldmynt i
boken. Vid trettio blev det 1,81. När han såg summan vackert skriven med
romarnas siffror blev han väldigt sugen på att kvittera ut sina pengar men
mindes genast sin mors förmaning.
Efter hundra år var
han uppe i 7,24 guldmynt och efter tvåhundra år hela 52,5. Efter femhundra år
fanns det nästan 20 000 guldpengar på kontot och efter tusen år fanns där
398 miljoner. När han var inne på banken för tvåtusende gången, var summan upp
i 159 miljoner miljarder guldmynt. Han satte sig på en restaurang som låg
granne med banken, beställde in glas efter glas av rödvin tills han tog mod
till sig, gick in på banken igen och bad tjänstemannen att få ut hela beloppet i
reda guldmynt.
Tjänstemannen såg
bekymrat på honom och gick sedan för att hämta sin chef. Det tog en lång stund
innan de kom tillbaka.
Det går inte sa
chefen.
Men det är mina
pengar, min mor blev lovad den här avkastningen, evinnerligen.
Men att betala ut en
sådan summa är omöjligt sa bankchefen, och log överseende, det är ju ungefär
100 miljoner gånger mer guld än vad som finns på hela jorden. Sedan höll han
upp bankboken och rev den mitt itu.
Det är inget att
vara ledsen över, sa han. Vet du vad, du ska alldeles gratis få tala med en personlig
bankman som kan berätta om våra nya spännande finansiella produkter.
Kunden stod bara och
stirrade på dem, sedan vände han sig om och gick långsamt mot utgången.
En sån stackare, sa
chefen till sin anställde när dörren slagit igen efter honom. Han har tappat
all kontakt med verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar