Äkta människor

Nyligen såg jag det sista avsnittet av den svenska TV-serien Äkta människor. En av de bästa serier jag sett. Genialiskt att den utspelar sig i en parallell verklighet där allt utom de mänskliga robotarna ser ut precis som Sverige år 2012. På det sättet slipper manusförfattarna uppfinna varenda detalj i en framtidsvärld med allt vad det innebär av risker för att förlora fokus och att tappa trovärdighet. Serien förlorar sig aldrig i tekniken, det är relationerna som är viktiga, mellan människor och mellan människor och maskiner. Tekniken finns där som en självklarhet i bakgrunden.

Så undrar man ju förstås, skulle det kunna bli så här, i framtiden, med människoliknande robotar, hubotar, i vart och vartannat hem och på våra arbetsplatser? En sak är säker, när tekniken har kommit så långt och blivit så billig att det blir vanligt med hubotar (om det någonsin sker) så har även vi ändrat vår inställning till maskinerna. Saker som för oss ter sig laddade, som att en liten flicka föredrar att bli nattad av en maskin framför av sin stressade mamma, kan mycket väl ha normaliserats. Därför kommer knappast konflikterna att se ut som i TV-serien. Bara den som lever får se.